Jag är inte en person som visar mina känslor öppet för andra, oftast inte ens för mig själv, vilket kanske gör att jag har svårt att skaffa nya vänner. Jag öppnar inte mig själv tillräckligt och är då för tillbakadragande och på så vis så är det svårare för människor att lära känna den riktiga jag.
De få vänner jag har gillar jag mycket och borde troligtvis öppna mig lite mer för, för att på så sätt bli bättre vänner. Men det är svårt eftersom det helt enkelt inte är jag. Jag skulle gärna vilja ha en sån där vän som bara verkar finnas på film, en vän man kan berätta allt för eller ingenting och personen ifråga vet ändå hur jag känner. Förstår ni vad jag menar?


Vet inte riktigt vad jag menar med det här inlägget för det var inte såhär jag hade tänkt skriva från början...

Det jag ville få fram var att ibland kan en väns ord göra ont. Det kan kännas som om man är utbytbar. Och det kanske man är... Men nu vet jag iaf att inte planera in vissa saker. För är jag inte välkommen så vill jag inte komma dit.
Borde prata med vännen ifråga men som sagt; att "öppna upp" är inte jag. Bättre att låta bli för att sedan glömma bort...